
Vem gillar lägsta pris-upphandlingar? Inte de som handlar upp och inte de som blir upphandlade. Det enda man vet säkert är kostnaden per timme, inte vad man får för pengarna.
Nu har även EU sagt ifrån och påbörjat arbetet med att utveckla upphandlingsdirektiven. Det kommer att förändra vår LOU-lagstiftning så att små och medelstora företag får vara med, att processen blir enklare men framför allt att vi kommer ifrån upphandlingar med fokus på pris.
Men, detta är egentligen ingen nyhet. Vi har redan verktyg för upphandlingar som gynnar bästa möjliga kvalitet. Förra gången EU-direktiven förändrades fick vi nya förfaranden där man kan förhandla med leverantörerna, och lyfta innovation och utveckling. De prioriterar också enkelhet liksom utvärdering av kvalitet i stället för endast pris.
Verktygen finns alltså – men de används alldeles för lite. EU-kommissionens utvärdering av den offentliga upphandlingen visar att ingen förbättring har skett de senaste tio åren.
För att kunna hitta den bästa leverantören av intellektuella tjänster behöver upphandlaren använda sig av förfaranden där man kan göra bedömningar
Jag, som under många år har sysslat med upphandling av arkitekttjänster, är frustrerad. Jag vet hur det går till att handla upp arkitekter på smarta och effektiva sätt, med fokus att hitta den bästa leverantören för att utforma funktionella, hållbara och vackra byggnader till låga livscykelkostnader.
Ändå handlar de flesta upp arkitekttjänster i öppna förfaranden, utan att träffa arkitekten och med timpris som ett avgörande kriterium. Vad arkitekten faktiskt kan och hur hen kommer att arbeta undersöks inte – man köper grisen i säcken. Upphandlaren vet kanske vad det kostar, åtminstone per timme, men inte vad man får för pengarna.
För att kunna hitta den bästa leverantören av intellektuella tjänster behöver upphandlaren använda sig av förfaranden där man kan göra bedömningar. För arkitekttjänster kan det handla om selektiva förfaranden, konkurrenspräglad dialog eller tävling.
Just tävling är ett unikt sätt där beställaren väljer både leverantör och lösning i samma trygga, väl etablerade process. Ett förfarande som används alldeles för lite. Vilket är märkligt, eftersom Sveriges Arkitekters enkäter visar att de som arrangerar tävlingar är mer än nöjda med processen och resultatet, och att tävlingar aldrig överprövas.
Två exempel är Skellefteå och Uppsala, kommuner som regelbundet arrangerar tävlingar. Deras skäl är att säkra kvaliteten i detaljplaneringen och få in nya idéer. I arbetet med att arrangera tävlingar ser vi hur viktig en bra beställare – och dess upphandlare – är: Det bästa byggda resultatet är resultat av en process där arkitekt och beställare arbetar tillsammans mot samma mål.
Vi behöver inte vänta på nästa revidering av direktiven och LOU, verktygen finns redan där. Det handlar om att börja använda dem.
TEXT: Katarina O Cofaigh, arkitekt SAR/MSA och upphandlingsstrateg på fackförbundet och intresseorganisationen Sveriges Arkitekter

Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer